Idag har avundsjukan och bitterheten tagit över helt!

 

Gårdagen var bra, det var fullt ös hela dagen! Vi är nästan 40 personer på julafton så det fanns inte mycket utrymme för att deppa ihop. Så dagen var faktiskt riktigt rolig och mysig!

 

Idag har jag inte ens borstat håret, bara gått runt i myskläder. Försöker ladda för ytterligare ett julbord med några i familjen imorgon och sedan middag med två barnfamiljer på kvällen. Vill verkligen inte gå dit! Jag vill inte känna mig så här avundsjuk på alla med barn, jag brukar inte känna det såhär tydligt. Men det är väl för att det är jul och ännu ett år har snart passerat i denna mardröm.

 

Min plan var ju att vi skulle köra på med sista Ivfen och sen pausa. Nu blir det ingen paus, utan bara väntan på operation och ny insättning i linköping. Dagarna tickar, månaderna tickar och åren tickar.

 

Jag vill bara att operationen ska vara över så jag vet vad jag ska förhålla mig till. Hatar ovissheten!

 

Åh vad jag önskar att jag är i en annan situation nästa jul! Förra julen fick jag min mens dagen innan julafton efter en misslyckad insemination. 

 

Förra veckan hade vi en heldag på jobbet med att lära oss en workshop som vi ska facilitetera på jobbet. Innan workshopen hade vi fått information om att ta med något som betyder något bra för oss samt att berätta om något som gjort en stark och stolt det senaste året.

 

Alla berättade typ om sina barn och graviditeter osv... Jag satt där med en tung sten och lyssnade. Jag var supernära på att säga:

- Jag har tagit mig över rätt stora hinder detta år. Jag som hade sprutfobi har botat denna med att ta  upp till tre sprutor om dagen i magen i perioder. Samt att jag som det kontrollfreak jag är också har lämnat över hela kontrollen över min kropp till vården. Att inte veta hur och när och om och ändå leva och fungera ok.

 

Men det sa jag såklart inte... Jag satt snällt där med ett leende på läpparna och lyssnade på allas barnhistorier och sa sedan:

 

- Eh jo jag är väl stolt över att jag ställde mig och spelade tvärflöjt på en julkonsert. Då jag inte har spelat inför folk på säkert 12 år.. 

 

Vilket är en piss i havet i jämförelse!

 

Min cyberpolare (jag kallar dig så😊) pånolligen la ut en länk för ett tag sedan med en låt hon hittat. Jag har tittat och grinat och tittat och grinat och hoppas att jag orkar sprida den lite i framtiden. Typ på Facebook. Så att fler blir medvetna och desto färre känner sig mindre ensamma.  Det var först i typ mars som jag hittade IVF bloggar och åren innan det jag väldigt ensam.

 

https://youtu.be/-K1gCKP-sZU

 

 

Hörni, hoppas att dagen var bra igår och att ni fått njuta lite av julen💓