vad ska man säga?

Jag har inte så mycket att säga. Det är sjukt att man har vana av detta nu!
 
Jag gick all in på alkoholen igår. Det fick bära eller brista. Och det bar!
 
Jag shottade tequila, drack rödvin, bubbel och redbull vodka! Dansade som aldrig förr! Idag värker det i hela kroppen, men det var det värt!
 
Idag har jag storstädat!
 
Vaffan ska man göra med livet? Jag vet inte längre. Orkar inte tänka på det! Varje toabesök är en påminnelse av ännu ett misslyckande. Men just nu orkar jag inte känna, orkar inte ta tag i att planera. 
 
Jag sa till en av mina vänner att detta var det bästa misslyckandet ever, på krogen med mina bästa 12 vänner. Hon sa att vi kan ställa upp på att gå på krogen vid varje misslyckande, men att hon såklart hoppas att det aldrig mer kommer ett.
 
Hon grät och sa att hon och en annan vän brukar ringa till varandra efter jag har meddelat om misslyckanden. Hon sa att deras hjärtan går sönder och att de brukar prata om hur det då känns för mig. Om deras hjärta går sönder hur mår då mitt hjärta. Hon sa att alla vet att jag skulle bli den bästa mamman och att det.är så sjukt orättvist. Jag grät inte, men jag berättade att när sorgen och paniken hinner ifatt mig, när jag tillåter mig att känna gör det så sjukt ont att jag inte vet hur jag ska orka. Sen drack vi lite till. 
 
Mina fina vänner💓 
 
Jag vet inte hur mycket jag kommer blogga nu. Nästa och sista embisen får först flytta in om sex veckor. Om det klarar upptiningen så att säga. Fram tills dess har jag ytterligare en möhippa och två bröllop. 
 
Hoppas att ni andra har det bra! Styrka till er alla..💓

The end på ruvardag 9

 Rött =Slut
 
Imorgon ska jag dricka och kanske till och med röka.
 
Måste vänta en cykel till vårt sista embryo får flytta in!

Ruvardag 9 slutspurten

Jag vet till 99.9 % att det är kört! Det gick inte denna gången heller!
 
 
Idag går min chefs chef hem på mamma ledighet. Skulle inte förvåna mig om jag är på precis samma ställe och klampar när hon är tillbaks om ett år. 
Samma chef som jag förra sommaren stod och sa att jag inte står ut och att jag inte pallar att en till går hem på mammaledighet och jag står kvar och stampar när de kommer tillbaka... 
 
Negativt test idag med! Mensvärken har eskalerat likaså de bruna flytningarna. Jag vill nu bara att mensen ska komma igång  så att man kan dra ett streck över denna ruvning också!
 
Jag och sambon diskuterade igår och har gjort upp plan. Om den sista embisen inte tar sig så kör vi på ett trepack tror vi. Vi lever då på hans lön och tar avbetalning på tre månader och betalar IVF med min lön.
 
Vi ska dock kolla med läkaren om vi inte ska köra inseminationer istället det är genom det vi fått ett plus!
 
Ja ja nu ska jag gå till jobbet, och därefter planera och fixa det sista in förmöhippan imorgon.
 
Ha en fin helg Hörni😊
 

Vår strid och vägen till dig

Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.

RSS 2.0