Puffiga ögon!

Ja vad  ska man säga... Jag har pausat bloggvärlden ett tag, men det är inte det enda jag pausat. 

På tisdag är det 5 veckor sedan jag blev sjukskriven och tillsagd att packa förlossningsväskan.
Jag har alltså vart på helspänn i 5 veckor! Och fortfarande INGEN bebis.

Jag har i princip ställt in alla planer jag haft för att jag trott att han skulle komma.

Jag har kraftiga förvärkar och värk i perioder, typ det håller i sig i 12-14 timmar och man tror att det är dags och sen avtar det.. förra onsdagen alltså för en och en halv vecka sedan var jag på specialistmödravården för att kolla njuren och tappen. Då var jag öppen 2 cm. Efter det har jag haft värkar av och till och har säkerligen öppnat mig ett par cm till. Det innebär att jag kör öppningsfasen i slow motion. 

Jag är gigantiskt stor. Mina fötter ser ut som två fotbollar, sjukt vätskefylld. Min mage är gigantisk och alla jag stöter på säger nämen va har du inte fått än?  Trodde du skulle få för flera månader sen. Jo men tack det värmer...
Jag går som om jag har en stor påle mellan bena, det har jag ju inte men jag har ju faktiskt ordagrant en bebis. På kontrollen förra veckan blev läkaren till och med paff, för hon stack in fingrarna och kände huvudet direkt. Han ligger långt långt ner och jag är öppen så det är väl inte så konstigt att jag typ inte kan gå.
När det väl sätter igång på riktigt kan det gå ganska fort i och med att jag redan är öppen.

Jag är livrädd för förlossningen men längtar så sjukt mycket efter att få träffa honom och se så han mår bra.

38+5 idag! Det är helt sjukt att vi får vara med om detta. På ett sätt är det fortfarande ganska overkligt. Han i magen är superaktiv (väldigt oskönt då det gör ont i och för sig) vilket är skönt för då får man livstecken hela tiden.

Mina kompisar skrattar lite åt att det såklart är en supervarm sommar när jag är höggravid. Det är väl klart att det händer när just jag är gravid. Jag håller mig inomhus för det mesta.

Hoppas ni andra mår bra💕 Och jag ber om ursäkt om detta inlägg låter som ett klagoinlägg. Jag är såklart extremt tacksam för att få gå höggravid💕 Dock tar kroppen extremt mycket stryk.



Sofie
2018-07-08 @ 12:42:45
URL: http://www.nouw.com/ivfresamotettsyskon

Så kul med en uppdatering. Är inne här var och varannan dag för att se om bebisen valt att titta ut. Men ikke ännu alltså, men tänk så himla snart han är här! Stort lycka till med förlossningen. Heja dig & er 💪❤

Sofie
2018-07-08 @ 12:42:46
URL: http://www.nouw.com/ivfresamotettsyskon

Så kul med en uppdatering. Är inne här var och varannan dag för att se om bebisen valt att titta ut. Men ikke ännu alltså, men tänk så himla snart han är här! Stort lycka till med förlossningen. Heja dig & er 💪❤

Svar: Söt du är😊💜 Och neej fortfarande inte...Jag börjar tvivla på om han någonsin kommer att titta ut.. tusen tusen tack fina du!💕
Em




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Vår strid och vägen till dig

Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.

RSS 2.0