Vecka 25 =24+3 långfredan

Lite dålig på att uppdatera I know🙈
Så blir det när man har nytt jobb och är helt slut på kvällarna😊
 
Pyret i magen lever och har sig. Dock avtog rörelserna lite nu i veckan och jag freakade ur. Han kändes liksom mer sällan och när jag väl kände honom så kände jag inte lika kraftiga sparkar eller rörelser. Det avtog redan i måndags och jag försökte intala mig att jag inbillade mig. Men när jag haft två nätter när jag knappt kännt något alls ringde jag bm. Jag drog mig för att ringa, ville liksom inte få ett tråkigt besked utan ville hellre vara i förnekelsen i så fall. Men jag åkte iaf in i onsdags, hon började leta efter hjärtljuden, hon letade och letade och jag fick mer och mer panik. Sen helt plötsligt kom det en megaspark så hela magen rörde sig. Och sen hittade hon hjärtljuden. Jag grät som aldrig förr. ❤ 
 
Måtte detra gå vägen! Jag har haft lite svårt för att boka in saker som har med graviditeten att göra. Man vågar liksom inte falla i fall det skiter sig. Men nu har jag iaf tvingat mig att skicka in moderskapsintyget till försäkringskassan. Det tog mig14 veckor att förmå mig att göra det.
 
Igår träffade jag en kollega på jobbet som jag verkligen inte känner, det ser ju typ ut som om jag ska föda när som  så magen går inte att ta miste på. Hon och jag är lika gamla och hon hade visst haft barn i åtta år. När hon såg att jag var gravid och frågade hur många jag har sen tidigare och jag sa inga sa hon: Åh herregud då har du fått ta det lungt och chilla länge nog, dags att komma in i verklighet...
 
Jag blev så jäkla stött så jag rabblade upp typ hela vår resa och anledningen till att jag först nu kommit så här långt. Men vad 17 så säger man väg inte till någon, typ nästan hånskrattade och menade på att jag haft ett fruktansvärt chill liv.
Hur chill är det att vara ofrivilligt barnlös tycker ni? Hur chill är det att ta hela smärtan sorgen och alla hormoner? Jag har typ lust att be sådana människor att dra någonstans där pepparn växer. Doch biter jag ihop, är trevlig och förklarar väldigt pedagogiskt att alla inte har ett val...!
 
Till alla er som kämpar innan plusset eller adoptionen fortfarande vill jag bara säga att jag hejar på och tänker på alla kämpar ofta!!❤
 
Glad påsk mina vänner!

Vår strid och vägen till dig

Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.

RSS 2.0