Ja detta är superfånigt!

 

Här har man de senaste åren gått igenom extremt smärtsamma inseminationer, äggplock, återföringar och operationer i vad som känns är mängder.

Mitt psyke har kraschat åtskilliga gånger och det har varit ren och skär tortyr emellanåt. Men jag har klarat mig upp från botten alla dessa gånger.

 

Till läkare sjuksköterskor säger jag att det är helt lugnt att de sticker mig här och där och sätter kanyler överallt. Fobin som var så stark mot sprutor är helt väck. Jag är heeelt ok med sprutor. Jag gillar det inte, men jag andas och håller inte på att svimma längre.  SÅ LÄNGE JAG INTE SER SJÄLVA STICKET!

 

Jag kan titta när sprutan är inne men inte vid själva sticket. Jag kom ihåg vid första ivfen när jag satt där med sprutan min första sprutdag. Alldeles svettig och darrig i över en timme innan jag gav upp och lämnade över sprutan till sambon.

 

Det senaste har jag försökt att processa att jag kommer vara tvungen att lära mig då min sambo numera arbetar kväll varannan vecka och jag ska på tjänsteresa. Jag har föreställt mig att jag sitter där med gonal fen... Men nu ska jag alltså ta menopur istället. Jag har kollat och kollat på instruktionsfilmerna och jag blir typ svimfärdig. Alltså tjejer jag löser inte detta själv, jag har typ panik.

 

Har ni tips? Hur har ni gjort?

 

Funderar på om jag ska kontakta en gammal kollega som bor i umeå och kolla om hon kan hjälpa mig.

 

Känner mig som världens mes....