Awn var super Nice. Hamnade mellan de två gravida men det gick hur bra som helst. Förstår nu i efterhand inte hur jag kunde bygga upp sån ångest inför detta möte. Mycket skratt men även gråt....Den vän som stuckit så i ögonen..problemet har ju endast funnits i mitt huvud. Såklart att jag är glad för hennes skull även tacksam för att ha henne som vän,  man blir konstig i denna ofrivilligt barnlösa värld.

 

Det var dock jag som var orsaken till gråten men inte jag som grät. Ibland hatar jag mig själv för att jag är så pucko. Jag om någon borde ju veta vad man inte ska säga till en annan människa.... 

 

Vännen som grät har en helt annan livssituation än mig. För hon är singel och en bit över 30. Och hon vill verkligen både ha barn och tvåsamhet. Jag om någon borde ju veta att man inte ens ska delta i ett sådant samtal...allt kan bli fel. Typ som du borde ta semester vid ägglossning....

 

Jag sa att tyvärr kommer jag inte att säga en klyscha som: du kommer säkert träffa någon när du minst anar. Och berättade istället om en manlig kollega 40+ som lidit mycket av stress på jobb och privat då han var singel . Och han berättade att hans psykolog sagt till honom att ingen kommer att knacka på hans dörr och säga här är jag. Utan att han själv får jobba för det.

 

Där brast min vän, och reste sig och gick. Jag gick såklart efter och vi pratade en lång stund innan hon gick med på att komma tillbaka. Men jag känner mig dum, att jag sa något så puckat som uppenbarligen orsakade en bristaningsgräns för henne det gör ont i mitt hjärta. Hon känner sig ensam och det gör ont.

 

Karma is a bitch... När jag sprang efter henne i mina supethöga klackar trampade ja såååååklart snett...så att jag trillade... Inte vacklande... Trillade pladask och stukade förmodligen foten rejält.. Den är svullen!

 

Vi hade dock en väldigt trevlig kväll efteråt och hon lättade upp.

 

Men uppenbarligen är det någon övre makt som inte tyckte att jag sotat tillräckligt för mitt misstag... Så på väg till bilen trampade jag såklart snett igen!!! Hoppas att jag kommer kunna gå på foten imorgon... Jag kan aldrig göra fel utan att få sota ordentligt för det. Karma alltså karma....