BF -3 dagar ingen bebis i sikte...

Mina fötter är supersvullna och det lägger sig inte ens på natten. Jag har känt mig off de senaste dagarna och inbillar mig saker som att bebisen inte rör sig som han ska osv. Så igår ringde jag förlossningen och bad att få komma in för att se att han mår bra där inne. Det fick jag. Jag tänkte då även passa på att fråga om mina fötter som jag dessutom tappat känseln i.

Han mår bra. Jag har antagligen havandeskapsförgiftning med ett tryck på 150/90.  Jag har haft helt normalt tryck under hela graviditeten annars om inte lågt.
Jag är öppen 3 cm och huvudet ligger så långt ner i bäckenet så att det inte ens går att mäta på ultraljud. 

Läkaren gjorde en hinnsvepning för att få igång förlossningen... men än så länge har det inte hänt ett smack. 

Jag ska hålla koll på om jag blir sämre eller får fler symtom under helgen. Måndag morgon ska jag ta ett nytt tryck och lämna urinprov och på tisdag har jag ny tid på förlossningen. Om trycket är detsamma antar jag att jag blir igångsatt.

Jag längtar såååå sjukt mycket efter att få se honom men allt börjar kännas som en konstig dröm.

Jag hoppas innerligt att nästa inlägg kommer att bli om att han kommit ut och mår bra💕💕

Puffiga ögon!

Ja vad  ska man säga... Jag har pausat bloggvärlden ett tag, men det är inte det enda jag pausat. 

På tisdag är det 5 veckor sedan jag blev sjukskriven och tillsagd att packa förlossningsväskan.
Jag har alltså vart på helspänn i 5 veckor! Och fortfarande INGEN bebis.

Jag har i princip ställt in alla planer jag haft för att jag trott att han skulle komma.

Jag har kraftiga förvärkar och värk i perioder, typ det håller i sig i 12-14 timmar och man tror att det är dags och sen avtar det.. förra onsdagen alltså för en och en halv vecka sedan var jag på specialistmödravården för att kolla njuren och tappen. Då var jag öppen 2 cm. Efter det har jag haft värkar av och till och har säkerligen öppnat mig ett par cm till. Det innebär att jag kör öppningsfasen i slow motion. 

Jag är gigantiskt stor. Mina fötter ser ut som två fotbollar, sjukt vätskefylld. Min mage är gigantisk och alla jag stöter på säger nämen va har du inte fått än?  Trodde du skulle få för flera månader sen. Jo men tack det värmer...
Jag går som om jag har en stor påle mellan bena, det har jag ju inte men jag har ju faktiskt ordagrant en bebis. På kontrollen förra veckan blev läkaren till och med paff, för hon stack in fingrarna och kände huvudet direkt. Han ligger långt långt ner och jag är öppen så det är väl inte så konstigt att jag typ inte kan gå.
När det väl sätter igång på riktigt kan det gå ganska fort i och med att jag redan är öppen.

Jag är livrädd för förlossningen men längtar så sjukt mycket efter att få träffa honom och se så han mår bra.

38+5 idag! Det är helt sjukt att vi får vara med om detta. På ett sätt är det fortfarande ganska overkligt. Han i magen är superaktiv (väldigt oskönt då det gör ont i och för sig) vilket är skönt för då får man livstecken hela tiden.

Mina kompisar skrattar lite åt att det såklart är en supervarm sommar när jag är höggravid. Det är väl klart att det händer när just jag är gravid. Jag håller mig inomhus för det mesta.

Hoppas ni andra mår bra💕 Och jag ber om ursäkt om detta inlägg låter som ett klagoinlägg. Jag är såklart extremt tacksam för att få gå höggravid💕 Dock tar kroppen extremt mycket stryk.



Helt slut

Nu är vi på plats i vår lägenhet som vi ska bo i ett  år tills huset är klart. 

Vi har endast lite småprylar kvar i radhuset och utemöblerna som ska bort innan den 26 då vi har bokat flyttastäd.

Jag är så himla glad över att vara på plata utan att bebis hunnit komma.

Jag har ju haft mensvärk av och till med sammansdragningar sen jag var inne på förlossningen förra onsdagen. I torsdags hade jag en bokad tid på förlossningen då de skulle mäta tappen igen. Min förhoppning var ju att den skulle vara ca 2cm fortfarande, men det var den såklart inte.
Tappen var nere på 1.4 och lite öppen. Så jag har verkligen varit livrädd för att förlossning skulle starta mitt i flytt. Men we made it👏!

Nu ska vaggan och skötbordet upp sen är jag redo. Jag vill helst att han såklart stannar lite till då sugreflexen och förmågan att hålla värmen inte är helt klara i vecka 36, 35+5 idag så varje dag är ett plus.

Jag är livrädd inför förlossning men har bestämt mig för att försöka lita på min kropp och personalen. Min största fasa är såklart att något går fel eller att han inte är frisk. Men försöker att inte tänka på det nu innan.

Hoppas att allt är bra med er❤

Vår strid och vägen till dig

Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.

RSS 2.0