Han är född den 19 juli dagen efter min 35årsdag. 

Förlossningen:

Jag var så sjukt rädd och nervös men har i det stors hela en bra förlossningsupplevese.

Jag blev igångsatt den 18 juli. Det blev en lång och utdragen förlossning. Jag började med medecin vid 11.00 den 18 då var jag öppen 4 cm. Jag hade kraftiga sammandragningar/värkar hela dagen och täta men något osammanhängande.

21.00 smärtan eskalerar men jag är fortsatt bara öppen 4 cm. 

22.00 det diskuteras om jag ska få en sovdos så att jag får sova under natten och att det ska fortsätta dagen efter.

23.00 jag vankar runt och personalen frågar om vi ska gå till ett förlossningsrum och ta ett bad. För att de om värkarna blir regelbunda annars pausar vi. Jag går och badar, kan verkligen rekommendera det.

23.45 Färdigbadad. Oregelbundna värkar men täta. Ny undersökning görs och jag är öppen typ 5cm. Vi får flytta in i förlossningsrummet.

00.30 Min första panik värk. Alltså när värken kom gjorde det så sjukt ont så jag blev lite chockad. Jag började få lustgas.

01.00 Jag ber om epidural. De undersöker mig och det har fortfarande inte hänt något.  Men de går iaf med på epidural när de ser paniken i mina ögon. 

01.30 narkosläkaren sätter bedövningen! Bästa ever!

02.15 ny undersökning görs... öppen 10 cm och vattnet gick.

Därefter var det oregelbunds värkar i fler timmar. 

07.00 de sätter värkstimulerande dropp för att få fram krystvärkar.

Bedövningen har tagit lite tokigt jag kan inte röra mitt högra ben och jag känner inte riktigt mitt underliv.

09.00  jag försöker krysta men jag känner för lite. De höjer upp droppet. 

12.00 ber jag dem ta bort epiduralen för jag vill bara få det överstökat.

12.20 jag börjar krysta

13.10 kom han äntligen ut. HEELT perfekt.

Sen vart det lite konstigt. Hela rummet fulltmed folk och någon hängde på min  mage. En stund senare får Melvin gå till pappa för jag måste till operation. Jag förlorade blod och hade gått sönder invärtes på två ställen.

Trots det och att jag nu efter har mått mycket dåligt och går på morfin är det en piss i havet i jämförelse med smärtan man har som ofrivilligt barnlös. 

Kämpa på alla ni där ute❤❤❤