Vecka 32 välkommen

Publicerat 2018-05-16 06:41:35 i Allmänt

Jag är gigantisk. Super stor och tung och vätskefylld. Men på något sätt är det svårt för mig att förknippa min kropp med en kommande bebis. Han sparkar och har sig vilket är fantastiskt men det är som om hjärnan stänger av.

Det kan ju ha med att göra att vi är mitt uppe i försäljning av bostad. Igår drog budgivningen igång och jag är så lättad! Men vågar såklart inte pusta ut förrens papper är skrivna.

Jag är sjukskriven på 50% fram tills jag går hem på semester 15 juni. Jag önskade ju att de skulle sätta in en kateter men det gör de inte om det inte blir värre.

Och blir det först värre i typ v 36 blir jag istället igångsatt.

Det har varit så otroligt mycket med visningar, försäljningar, tjänstersor och nytt jobb så jag känner mig inte alls redo för en förlossning. Jag har inte förberett mig alls! Jag är svindålig på knipövningar och får ångest över att jag är så dålig...

Någon som har tips på hur man förbereder sig?

Jag ska på aurorasamtal nästa vecka om det blir en vanlig förlossning eller ett snitt, jag ska dessutom på en tillväxtkontroll.

Hur mår ni andra? Vad är status? Behandling,paus,eller annat?💕💕

Direktlänk, 4 Kommentarer

Kommentarer:

E

2018-05-16 @ 16:30:43

Jag känner lika, han sparkar och rör sig, magen är enorm. Men jag kan ändå inte förstå att där är en bebis?! VÅR bebis?? Folk säger att jag ska prata med honom, men det känns jättesvårt, jag kan inte känna någon direkt connection med en stor mage... Vet inte om jag är konstig. Vi har väntat i så många år och gått igenom ett helvete av IVFer och varit så nära att ge upp... Nu är man äntligen här, men det känns allt annat än verkligt och nära. Snarare är jag rädd för förlossning och att barnet ska va sjukt eller hur jag ska klara smärtorna. Så klart är jag väldigt lycklig. Men känner mig väldigt annorlunda de "vanliga" mammorna som väntar så ivrigt och pratar med bebisen o har köpt huset fullt av babygrejer. Vi har knappt skaffat något alls än :D När är din bf? Är allt klart?

Svar: Men shit vad läskigt! Det är ju typ mina känslor svart på vitt! Jag känner exakt likadant. Jag pratar inte heller med honom. Får liksom inte in att det är en bebis. Vi har införskaffat det mest basic men har inget framme, det mesta är inte ens hemma utan hos pappa... skötbord. babyskydd ska jag köpa av en kompis likaså med vagn men jag vill inte hämta än. Jag har knappt köpt något nytt då det känns för konstigt att gå i en affär. Jag är också såklart väldigt lycklig och tacksam och stolt över min mage men i hjärnan funkar det inte riktigt. Jag är också superrädd för förlossning och att han ska vara sjuk. Jag har supersvårt att tänka när vår bebis kommer utan är fortsatt på OM vår bebis kommer... BF 16 juli. Och du?

Em

Pånolligen

2018-05-16 @ 19:37:27

Känner likadant. Svårt att ta in verkligen! Är svindålig på knipövningarna också. Glömmer det hela tiden så du är inte ensam. Det kommer gå så bra för er och när det väl är dags kommer du va så redo o fokuserad. Du klarar det galant det vet jag 😘

Svar: Tack snäckan! Du med! Fasen halvtid för dig allaredan💕Det är ju inte så konstigt att det är svårt att ta in efter allt vi gått igenom iof..! Alltså hur många knipövningar ska man liksom göra? Jag kanske kommer på det 1 gång i veckan...🙈

Em

Pånolligen

2018-05-16 @ 19:37:28

Känner likadant. Svårt att ta in verkligen! Är svindålig på knipövningarna också. Glömmer det hela tiden så du är inte ensam. Det kommer gå så bra för er och när det väl är dags kommer du va så redo o fokuserad. Du klarar det galant det vet jag 😘

E

2018-05-20 @ 11:13:18

Spännande att du känner lika :) Jag har inte alls mycket annat på gång tvärtom är jag ledig så det är inte det för min del...känner mig bara fortfarande orolig och har väl svårt att tro att allt kunde gå bra efter alla dessa år av att inget gått bra... Missfall och över tio insättningar utan bebis. Kan det verkligen gå så att vi sedan plötsligt får ett friskt normalt barn?!? Känns som att något måste gå fel igen.. Vi är beräknade i början av juli, känns väldigt nära! Och väldigt långt bort... Jag känner mig som en lögnare då jag går in i babyaffärer, som jag måste visa upp magen lite extra för att "få" peta lite på babykläder :D Men köper inget...känns stort nog att våga gå in och titta. Så många år man instinktivt vänt bort blicken då man gått förbi en affär eller avdelning med babytillbehör... Såren sitter djupt hos mig. Undrar om man vågar andas ut då bebis är i famnen?? Eller fortsätter oron att den tas ifrån en eller blir allvarligt sjuk eller nåt...

Svar: Åh jag förstår så väl!! Jag pratade med min högsta chef om detta då hon gick igenom flera IVFer innan de valde att adoptera. Ett par år efter adoption blev hon gravid och sa att hela graviditeten var en mardröm och att hon aldrig vågade tro på det vilket resulterade i en extremt lång förlossning och depression efter. Hon rekommenderade mig att gå och prata med någon nu innan och försöka förbereda mig så gott det går. Så jag har faktiskt bokat in mig på Aurora som jag var på i veckan så nu ska de hjälpa mig att försöka ta detta till mig. Kämpa på, inte långt kvar nu💕

Em

Kommentera inlägget här:

Vår strid och vägen till dig

Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.

Em

Om mig

Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.

Kategorier