Vecka 32 välkommen
Känner likadant. Svårt att ta in verkligen! Är svindålig på knipövningarna också. Glömmer det hela tiden så du är inte ensam. Det kommer gå så bra för er och när det väl är dags kommer du va så redo o fokuserad. Du klarar det galant det vet jag 😘
Känner likadant. Svårt att ta in verkligen! Är svindålig på knipövningarna också. Glömmer det hela tiden så du är inte ensam. Det kommer gå så bra för er och när det väl är dags kommer du va så redo o fokuserad. Du klarar det galant det vet jag 😘
Spännande att du känner lika :) Jag har inte alls mycket annat på gång tvärtom är jag ledig så det är inte det för min del...känner mig bara fortfarande orolig och har väl svårt att tro att allt kunde gå bra efter alla dessa år av att inget gått bra... Missfall och över tio insättningar utan bebis. Kan det verkligen gå så att vi sedan plötsligt får ett friskt normalt barn?!? Känns som att något måste gå fel igen.. Vi är beräknade i början av juli, känns väldigt nära! Och väldigt långt bort... Jag känner mig som en lögnare då jag går in i babyaffärer, som jag måste visa upp magen lite extra för att "få" peta lite på babykläder :D Men köper inget...känns stort nog att våga gå in och titta. Så många år man instinktivt vänt bort blicken då man gått förbi en affär eller avdelning med babytillbehör... Såren sitter djupt hos mig. Undrar om man vågar andas ut då bebis är i famnen?? Eller fortsätter oron att den tas ifrån en eller blir allvarligt sjuk eller nåt...
Vår strid och vägen till dig
Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.
Em
Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.
Jag känner lika, han sparkar och rör sig, magen är enorm. Men jag kan ändå inte förstå att där är en bebis?! VÅR bebis?? Folk säger att jag ska prata med honom, men det känns jättesvårt, jag kan inte känna någon direkt connection med en stor mage... Vet inte om jag är konstig. Vi har väntat i så många år och gått igenom ett helvete av IVFer och varit så nära att ge upp... Nu är man äntligen här, men det känns allt annat än verkligt och nära. Snarare är jag rädd för förlossning och att barnet ska va sjukt eller hur jag ska klara smärtorna. Så klart är jag väldigt lycklig. Men känner mig väldigt annorlunda de "vanliga" mammorna som väntar så ivrigt och pratar med bebisen o har köpt huset fullt av babygrejer. Vi har knappt skaffat något alls än :D När är din bf? Är allt klart?