Melvin❤ F Mev Melvin❤

Nu är han äntligen här. Vi är i mål! Det är ofattbart! Vår 5 år långa resa, vårt maraton med obestämd längd är slut. Han är det finaste jag sett och mitt hjärta svämmar över❤

Han är född den 19 juli dagen efter min 35årsdag. 

Förlossningen:

Jag var så sjukt rädd och nervös men har i det stors hela en bra förlossningsupplevese.

Jag blev igångsatt den 18 juli. Det blev en lång och utdragen förlossning. Jag började med medecin vid 11.00 den 18 då var jag öppen 4 cm. Jag hade kraftiga sammandragningar/värkar hela dagen och täta men något osammanhängande.
21.00 smärtan eskalerar men jag är fortsatt bara öppen 4 cm. 
22.00 det diskuteras om jag ska få en sovdos så att jag får sova under natten och att det ska fortsätta dagen efter.
23.00 jag vankar runt och personalen frågar om vi ska gå till ett förlossningsrum och ta ett bad. För att de om värkarna blir regelbunda annars pausar vi. Jag går och badar, kan verkligen rekommendera det.
23.45 Färdigbadad. Oregelbundna värkar men täta. Ny undersökning görs och jag är öppen typ 5cm. Vi får flytta in i förlossningsrummet.
00.30 Min första panik värk. Alltså när värken kom gjorde det så sjukt ont så jag blev lite chockad. Jag började få lustgas.
01.00 Jag ber om epidural. De undersöker mig och det har fortfarande inte hänt något.  Men de går iaf med på epidural när de ser paniken i mina ögon. 
01.30 narkosläkaren sätter bedövningen! Bästa ever!
02.15 ny undersökning görs... öppen 10 cm och vattnet gick.
Därefter var det oregelbunds värkar i fler timmar. 
07.00 de sätter värkstimulerande dropp för att få fram krystvärkar.
Bedövningen har tagit lite tokigt jag kan inte röra mitt högra ben och jag känner inte riktigt mitt underliv.
09.00  jag försöker krysta men jag känner för lite. De höjer upp droppet. 
12.00 ber jag dem ta bort epiduralen för jag vill bara få det överstökat.
12.20 jag börjar krysta
13.10 kom han äntligen ut. HEELT perfekt.

Sen vart det lite konstigt. Hela rummet fulltmed folk och någon hängde på min  mage. En stund senare får Melvin gå till pappa för jag måste till operation. Jag förlorade blod och hade gått sönder invärtes på två ställen.

Trots det och att jag nu efter har mått mycket dåligt och går på morfin är det en piss i havet i jämförelse med smärtan man har som ofrivilligt barnlös. 

Kämpa på alla ni där ute❤❤❤



BF -3 dagar ingen bebis i sikte...

Mina fötter är supersvullna och det lägger sig inte ens på natten. Jag har känt mig off de senaste dagarna och inbillar mig saker som att bebisen inte rör sig som han ska osv. Så igår ringde jag förlossningen och bad att få komma in för att se att han mår bra där inne. Det fick jag. Jag tänkte då även passa på att fråga om mina fötter som jag dessutom tappat känseln i.

Han mår bra. Jag har antagligen havandeskapsförgiftning med ett tryck på 150/90.  Jag har haft helt normalt tryck under hela graviditeten annars om inte lågt.
Jag är öppen 3 cm och huvudet ligger så långt ner i bäckenet så att det inte ens går att mäta på ultraljud. 

Läkaren gjorde en hinnsvepning för att få igång förlossningen... men än så länge har det inte hänt ett smack. 

Jag ska hålla koll på om jag blir sämre eller får fler symtom under helgen. Måndag morgon ska jag ta ett nytt tryck och lämna urinprov och på tisdag har jag ny tid på förlossningen. Om trycket är detsamma antar jag att jag blir igångsatt.

Jag längtar såååå sjukt mycket efter att få se honom men allt börjar kännas som en konstig dröm.

Jag hoppas innerligt att nästa inlägg kommer att bli om att han kommit ut och mår bra💕💕

Puffiga ögon!

Ja vad  ska man säga... Jag har pausat bloggvärlden ett tag, men det är inte det enda jag pausat. 

På tisdag är det 5 veckor sedan jag blev sjukskriven och tillsagd att packa förlossningsväskan.
Jag har alltså vart på helspänn i 5 veckor! Och fortfarande INGEN bebis.

Jag har i princip ställt in alla planer jag haft för att jag trott att han skulle komma.

Jag har kraftiga förvärkar och värk i perioder, typ det håller i sig i 12-14 timmar och man tror att det är dags och sen avtar det.. förra onsdagen alltså för en och en halv vecka sedan var jag på specialistmödravården för att kolla njuren och tappen. Då var jag öppen 2 cm. Efter det har jag haft värkar av och till och har säkerligen öppnat mig ett par cm till. Det innebär att jag kör öppningsfasen i slow motion. 

Jag är gigantiskt stor. Mina fötter ser ut som två fotbollar, sjukt vätskefylld. Min mage är gigantisk och alla jag stöter på säger nämen va har du inte fått än?  Trodde du skulle få för flera månader sen. Jo men tack det värmer...
Jag går som om jag har en stor påle mellan bena, det har jag ju inte men jag har ju faktiskt ordagrant en bebis. På kontrollen förra veckan blev läkaren till och med paff, för hon stack in fingrarna och kände huvudet direkt. Han ligger långt långt ner och jag är öppen så det är väl inte så konstigt att jag typ inte kan gå.
När det väl sätter igång på riktigt kan det gå ganska fort i och med att jag redan är öppen.

Jag är livrädd för förlossningen men längtar så sjukt mycket efter att få träffa honom och se så han mår bra.

38+5 idag! Det är helt sjukt att vi får vara med om detta. På ett sätt är det fortfarande ganska overkligt. Han i magen är superaktiv (väldigt oskönt då det gör ont i och för sig) vilket är skönt för då får man livstecken hela tiden.

Mina kompisar skrattar lite åt att det såklart är en supervarm sommar när jag är höggravid. Det är väl klart att det händer när just jag är gravid. Jag håller mig inomhus för det mesta.

Hoppas ni andra mår bra💕 Och jag ber om ursäkt om detta inlägg låter som ett klagoinlägg. Jag är såklart extremt tacksam för att få gå höggravid💕 Dock tar kroppen extremt mycket stryk.



Vår strid och vägen till dig

Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.

RSS 2.0