Värken la sig lite för ett par dagar sedan. Det kändes liksom superbra.

 Sen råkade jag få ett psykbryt på min sambo i måndagskväll... stackars han. Måste ju vara gravidhormornerna. Jag blev så arg så jag inte visste vart jag skulle ta vägen, jag gick från 0-100 på typ 1 sekund. Jag skrek och gormade🙈

 

Ni undrar säkert vad han hade gjort för hemskt... Jo det ska jag tala om. Han hade inte tagit bort bakplåtspappret från plåten. Ni hör ju. Det förjänade han väl ett psykbryt för.....🙈

 

Jag kunde verkligen inte kontrollera mig själv... så jäkla pinsamt!

 

Hur som helst, på natten kom mol/växt/mensvärken och den har hållt i sig sedan dess. Den kommerinte och går utan är konstant. Nu harjag ju haft konstant värk tidigare under denna graviditet och det har ju vart ok ändå. Men mitt huvud är ju så inställt på kaos och förlust så jag nu oroar mig för att jag framkallat ett missfall genom mitt psykbryt.....

 

1 och ett halvt dygn har den vart konstant och jag nojjar så mycket att jag inte kan sova. 

 

Jag tror att om den bara släpper liiiite så att jag får återhämta mig med lite sömn hanterar jag nog detta bättre.

 

Det kommer bli extreeeeeemt långa månader det här, om jag har förmånen att klara mig igenom dem vill säga❤

 

Jag ligger förtfarande ner. Och hoppas att jag vågar ta mig ut nu på fredag så att jag kan handla lite julklappar..för jag har inte köpt en enda🙈