Det är som en badboll...sorgen alltså. Man känner att den kommer och greppar tag om hjärtat och paniken stiger. Men man trycker bort den där känslan och försöker bita ihop. 

 

Problemet med den där jäkla badbollen är ju att den inte kan hålla sig under vatten, utan den ploppar ju upp igen. Men det är ju så mycket behagligare att trycka ner den igen än att låta den komma upp helt över ytan.

 

Hur länge kommer jag lyckas att hålla badbollen nere?

 

Värken är ihållande och jag vet att det inte spelar någon roll om hur mycket jag önskar att det går vägen. Min kropp har som vanligt bestämt sig och sviker mig även denna gång. Tjejmagen har svullnat upp vilken den brukar göra innan mens så den kanske kommer ännu tidigare...

 

4 låååånga dagar kvar på denna ruvningen. 8 dagar till testdag, men det spelar ingen roll. Min mens kommer oavsett lutinus.

 

Idag bestämde jag och min sambo att vi ska gifta oss borgeligt med två vittnen. Vårt drömbröllop får vänta. Men vi måste gifta oss om vi ska ställa oss i adoptionskö. Har vi verkligen gått igenom allt detta i onödan??

 

Nu gäller det bara att ta sig igenom dessa sista dagar!