Välkommen v.6 5+0

Publicerat 2017-11-14 09:49:10 i Allmänt

Det är väl bäst att passa på stt njuta av denna graviditet då jag har en riktigt obehaglig känsla av att den inte blir långvarig.

Buken är svullen spänd och molar hela tiden. Det alltså inte upp och ner utan är ihållande. Tycker att brösten slappat till sig lite och gör inte alls lika ont på morgonen som tidigare.

Inget illamående, ingen trötthet.

Har ni någon solskenshistoria att dela med er av så gör gärna det... ge mig lite hopp om att det kanske inte är kört.

Direktlänk, 3 Kommentarer

Taggar: Gravid v.6, IVF 2017, IVF4, Mensvärk;

Kommentarer:

Sofie

2017-11-14 @ 10:13:26
URL: http://www.nouw.com/ivfresamotettsyskon

Har försökt kommentera din blogg i flera dagar nu utan framgång. STORT grattis till er graviditet - ÄNTLIGEN! <3 SOm jag skrivit tidigare, du kommer bli en riktig supermum, hur många har fightat lika mycket som dig för att få sin älskade knodd?! Jag är så genuint glad för er skull!

Usch. Jag känner med dig i ditt analyserande av symtom. Att plussa var nästan värre än att få ett minus, för då hade man liksom något att förlora... Jag mådde jättedåligt under HELA graviditeten, vågade aldrig tro på att vi skulle komma i mål. Inte ens i vecka 40..hehe! Första veckorna är pest och pina, jag hade likt som dig få symtom, mådde pyttelite illa typ i vecka 7-8, annars bara växtvärk. Min växtvärk kunde också vara ihållande en hel dag för att sedan försvinna flera dagar, jag nojade som f-n! Så jag förstår din oro! <3 När har ni tid för VUL? Att se ett pickande hjärta hjälper mycket för stunden... Lita på ditt starka graviditetstest, det är ju positivt att det är så starkt. Heja lilla bebis där inne <3

Svar: Stort tack fina du❤❤ Äntligen tog jag mig över första delmålet, som man har tvivlat på om man någonsin skulle nå😊 Tack för dina otroliga fina ord det värmer ända in i själen❤❤ Det är väl bara att försöka stålsätta sig för förhoppningsvis 35 veckor till och bara hoppas att man tar sig i mål. Denna ständiga oro. Fast nu har jag ju hopp igen vilket är helt otroligt att känna.
Hoppas att du och din fina familj mår bra❤❤❤🌷

Anonym

2017-11-14 @ 14:06:04

Jag är i samma situation, vet precis känslan! Har man molvärk tänker man att det är nåt fel, har man inte undrar man om embryot slutat växa nu?! Osv... Jag oroar mig konstant. Jag önskar jag mådde illa för det före det enda klara symtomet! Jag får ingen gjort på jobbet bara nojar och undrar om den lever eller ej. Ska du på VUL eller väntar du till MVC? Hjärtat ska väl hå att se v6?

Svar: Det gäller bara att härda ut helt enkelt. Kan vi inte bara börja spy och må riktigt gravidilla så vi kan få slappna av lite...Jag har vul den 30 nov alltså i vecka 8. Detta för att de då med säkerhet ska kunna jöra hjärtat. Om man gör det i vecka sex är det inte säkert att man hör det och då blir det ju ännu mer nojigt. Dock ska jag ta blodprov imorgon för att se så stt hc värdet stiger som det ska. Hur ska du göra? Hoppas det går bra för oss✊✊❤

Pånolligen

2017-11-14 @ 17:47:51

Så jobbig oro 😑 men att du inte känner något behöver inte betyda ett smack och molvärken verkar ju vara väldigt vanlig. Så jag hoppas att din känsla är helt fel!! Mitt illamående första graviditeten kom inte förrän några veckor fram har jag för mig om. Och vissa mår inte illa alls, så du behöver säkert inte oroa dig ❤ men jag fattar oron såklart ❤ många kramar till dig 😘

Svar: Tack fina du, hoppas det är då det blir för mig med att symyomen kommer senare❤ stor kram till dig❤❤

Kommentera inlägget här:

Vår strid och vägen till dig

Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.

Om mig

Ofriviligt barnlös... jo det är jag det! Välkomna och ta en kik på mitt liv och vår (min och min fästmans) strid för att få det där lilla pyret som vi så länge drömt om. När alla andra blir på tjocken till höger och till vänster, går på mammaledigheter och kommer tillbaks står vi fortfarande på samma ställe och trampar. Detta är vår strid, och jag vet att det är många där ute som delar den med oss. Inseminationer och IVF har nog inte varit så vi drömt om att pyret skall bli till, men det viktiga är ju faktiskt att det någon gång sker. Antal inseminationer = 3 (varav ett plus som slutade i missfall) antal letrozol omgångar=6. Antal IVF 3. Antal ET=2, antal FET= 6. Nu är vi inne på IVF4 och hoppas att vi kommer i mål.

Kategorier

Arkiv